Hej hopp i lingonburken!
Blixten här som för första gången på allt för länge sedan tänkte skriva ett "riktigt" inlägg. Vad definierar egentligen ett "riktigt" inlägg i en blogg? I teorin skulle jag kunna skriva en punkt och vara nöjd där, det är ju ändå ett inlägg. Sen är det i betraktarens ögon att skapa sig en uppfattning vad punkten betyder. Dvs, ett inlägg som väcker tankar vilket jag anser vara ett bra inlägg.
Nu rann jag lite off topic här men har inte fått filosofera av mig på länge. Jag lever nämligen i en mycket upp och nervänd värld för tillfället. Eller iaf de senaste dagarna har varit mycket märkliga. Till att börja med så känns det som att jag bor ensam här hemma. Grabbarna åkte till sverige i fredags innan jag kom hem från jobbet. De kom enligt planering hem runt midnatt nån gång i söndags (tror jag) och idag är det tisdag. Har jag sett dom? Nej. Har jag hört dom? Nej. Har jag märkt av dom? Nej.
Det är lite sinnessjukt faktiskt då vi bor i samma lägenhet, sover 10 m ifrån varandra och dricker samma vatten osv. Det hela bottnar i att jag har en förmåga eller rättare sagt tvång att sova innan de kommer hem om nätterna. Grabbarna jobbar nämligen kvällskift medans jag har dragit nitlotten att jobba 6-14 denna vecka. Den enda kontakten vi haft är en lapp på köksbordet där jag skrev att hyran var tvungen att betalas idag och att kakan i kylen inte fick ätas upp. Mycket riktigt var pengarna jag la där borta och hyran betald när jag kom hem från jobbet idag. Till och med kakan i kylen stod kvar i morse (Kudos till dig clibb att du kunde hålla fingrarna i styr).
Det va nämligen så att jag var fikaansvarig i mitt team på jobbet idag. Så jag lät hjärncellerna och händer arbeta i full symbios och fick till slut fram en oerhört välsmakande morotskaka. Dock känns det lite sådär att äta morotskaka och dricka en kopp kaffe till frukost 06,00 på morgonen. Men ska det fikas så ska det fikas på riktigt.
Jaha vad finns det mer att säga...snart är det påsk vilket innebär hemresa till moderlandet och metropolen älmen vilket ska bli förbannat roligt. Har inte varit hemma sedan i julas och då var det alldeles för stressigt för min smak. Men när jag tänker efter så lär påsken bli likadan om allt jag planerat ska hinnas med. Det som suger är dock att jag ska sitta på en båt, en buss och två tåg helt ensam. Grabbarna åker med bil på onsdagen om jag fattat oliver rätt och givetvis jobbar jag kväll nästa vecka. Vilket resulterar i att jag jobbar för länge för att hinna åka med dem. YEY!
Jävla piss skit...Fattas väl bara att batteriet i bärbara skönheten dör efter en kvart varpå ipoden slutar funka, samt att mina nya hörlurar med inbyggd mp3 vägrar starta så är ju resan officiellt värre än att springa in i ett elstängsel med full errektion samtidigt som 4 små dvärgar hoppar runt mig och sjunger på EMD senaste "hit"
Men som så många gånger innan, Time well tell. Till nästa gång, Adjö.
