Det hela börajde förra veckan då vi skulle träna igen, hade glömt att träning är så jobbigt. Iaf så skulle jag skjuta lite innan uppvärmingen, eller ja uppvärming och uppvärmning mer åt "skjuta lite på målvaktshållet" vilket för övrigt varade tills vi började skjuta hårt, då ville han inte stå längre men det är en annan historia. Efter si sådär 4 skott sträckte jag mig åt satan i röven och trillade ihop i en liten boll.
Hade jag varit i den form som jag en gång var hade detta kanske inte gjort så ont eller hänt över huvudtaget men nu med Tantkropp V1.0 var det ett faktum. Men viking som man är knatar jag på och spelar 2 perioder men sen fick det vara nog med smärta. Hoppar in som målis och skrapar upp knäna på köpet. Bra deal!
Sedan detta hände har jag inte känt något i röva min men idag på jobbet runt lunchtid hände något fruktansvärt. Jag vet inte vad som hänt eller vad som ska göras men känns som det sitter en liten dvärg inne i min rumpa och sticker en väldig vass nål rakt in i muskulaturen. På 1 sek har min kropp förvandlats från otränad till ett stycke ömtålig ved. Jag går som att jag skitit på mig, när jag ska böja mig ner får jag göra det på ett sånt där ergonomiskt och jobbigt vis där man inte böjer ryggen utan benen vilket jag hatar att göra av någon anledning. Blir så mycket mer arbete, sen ser man ju ut som man "teabagar" någon som ligger under en också vilket gör det hela ännu värre.
Lägg då till att jag hade 6 timmar kvar på jobbet när det hela inträffade och att lyfta 46:tummare med en fuckad sätesmuskel blev inte längre vardagsmat utan ett möte med döden ungefär.
Jag vann mötet idag men om 12 timmar börjar nästa möte, men då har jag knarkat ipren så förhoppningsvis vinner jag även den men just nu hoppar döden runt en besegrad Blixt.
1 kommentar:
hah, dvärg i röven låter bra du. :]
Skicka en kommentar