Fidde & Hedman är tillbaka i Fritidsgården

Både jag och min kära vän Fredrik bestämde oss för att lämna Fritidsgården denna helg. Inte för att det är något som helst fel på grabbarna vi delar nästet med, utan för att vi kände att det var dags att bidra med våran närvaro på lite andra håll.

Fidde drog sig hem till vårat kära lilla Växjö och spenderade helgen där. Borta bra men hemma bäst, eller hur var det? Bli ompysslad av gamla goda vänner och utav päronen är ju sällan fel.

Jag drog mig mot Karlstad, där jag har min hona bosatt, för alla er nyfikna där ute.
Ca. 9 timmars resa senare (båt, buss och tåg) kommer jag fram helt utmattad. Självklart är det svinkallt ute. Smart som jag är, INTE, så har jag tagit min tunna svarta jacka, tänkte att i Sverige är det nog 25 grader varmt och inte ett moln på himmeln. Så var det inte.. (observera ironin) Så den tunna svarta jackan var inget smart val. Står och grämer mig över detta ett tag. Kommer på att flickan inte slutar förens 17.00 = vänta ännu längre ( typ 15 min extra, men just då var det en hel evighet), blir ännu mer frustrerad.
Fick dock äran att kröna dagens hjälte, Maja, som skjutsade hem mig/oss ifrån stationen. Jag tror att jag hade tagit livet av mig om jag blivit tvungen att åka ännu en till buss. Så den skjutsen var verkligen uppskattad.

Går vidare till 14 februari, Alla hjärtans dag.
Dagen börjar ganska lugnt. Lottie pluggar, jag försöker hjälpa till lite - ger upp - drar igång en film på datorn istället. Som den romantiker jag är har jag fruktansvärt dåligt samvete för att jag inte har gett henne någon ros, så jag kontrar detta med att erbjuda henne en mysig kväll med restaurangbesök och bio som jag bjuder på.
.....
Detta går ju självklart åt skogen.
Av någon oförklarlig anledning blir vi klara alldeles för sent, så restaurangen har hunnit stänga och bion vi skulle gå på hann vi inte boka några platser till. Tidsoptimister som vi båda uppenbarligen är.
Kvällen slutar med att vi kör iväg till Ica och handlar godis, tätt följt utav ett besök på Mcdonalds som fick stå för måltiden. Självklart lyckas vi pricka en riktig b-rulle på tv med.
Någon som slår det?
Fast jag ska inte klaga då jag ändå fick spendera hela kvällen med den enda personen som jag önskat tillbringa den med.

Moving on to "Hemresan"
Klockan 15.59 går tåget ifrån Karlstads tågstation, puss och hejdå med flickan, är fortfarande lite smått frustrerad över att jag valt helt fel jacka. Inte blir det bättre av att farbrorn som satte sig jämte mig rapade, av någon konstig anledning, hela jävla tiden. Det var det enda som kom ut när han öppnade munnen, han sa inte ett ord, men rapa kunde han. Han satt och tittade på kartan för att följa vår resa, och rapade för sig själv varannan minut. Efter x antal byten senare kommer jag fram till "Munkedal", riktigt sorgligt ställe. Självklart finns det ingenting som är öppet, väntrummet har de också stängt igen, så där får man stå ute på perrongen och frysa, i den tunna svarta jävla jackan. Tänkte att jag kan iallafall ta och ringa flickvännen så man har någon att prata med. Efter en minut hör man mobiljävlen börja pipa för att batteriet är svagt, det går ytterliggare en minut och mobilfanskapet dör. Gör ett nytt försök på den andra telefon, självklart dör även den efter en minut. Så där står man isolerad i fuckin "Munkedal" och väntar på tåget. Det enda jag ser fram emot vid den här tidpunkten är att Fidde iallafall sitter på samma tåg.

Jag går på tåget och SJÄLVKLART hittar jag inte Fidde någonstans, så jag går och sätter mig vid en snuvig äldre dam. När det bara är tjugo minuter kvar var det dags att inspektera toaletten, och då hittar jag Fidde. Han sitter längst bak, men en stor mössa ned dragen över ögonen och sover. Musiken dunkar på högsta volym så han har inte hört när jag har ringt honom.

Resten utav resan går smidigt och 4 h senare är vi tillbaka i Fritidsgården igen.
Back to square one. Nu är det bingen som gäller jämte en putandes liten Pyret.

Ciao
Hedman